torsdag 25 maj 2017

Lyssna på magkänslan

När jag pratade i telefon med vår hälsovårdare från rådgivningen här om dagen så sa hon att sen vi fick Noel är det nu flera gravida som varit extra uppmärksamma på fosterrörelserna och nämnt oss och hur det gick för oss när de varit dit på besök. Det tycker jag är så bra att jag genom att dela med mig om vår historia kunnat motivera flera att vara uppmärksamma och känna efter om allt känns bra eller inte i den gravida kroppen! 

Tänk att om jag inte hade farit in till mödrapoli dendär torsdagsmorgonen så hade Noel troligtvis inte varit vid liv mer. Vi hade tid till rådgivningen tisdagen veckan efter, dvs 5 dagar senare och tänk vad lätt det hade varit att bara tänka att vi väntar och kollar upp det då istället. Tänk vilken tur att jag litade på magkänslan dendär dagen och kände att jag ville kolla upp hur han mådde innan dess. 
Jag hade ju varit lite orolig redan flera veckor innan, och det första jag sa med tårarna rinnande åt sköterskan efter att ha varit på ultra här i Jeppis och fått reda på att han inte mådde bra, var att jag borde ju ha kommit tidigare. Jag har dock inte jättesvårt att förlåta mig själv just för att han överlevde, men om han inte hade gjort det kan jag nog lova att det inte hade varit lika lätt.

Alla 5 läkare vi träffade innan de tog ut honom sa alla att han inte skulle klara sig länge till i magen, och det bekräftade även läkaren specialiserad på prematurer vid Oulu ett par dagar efter att han var född. 

Så om det är nåt jag vill uppmana alla gravida att göra, så är det att lyssna på kroppen och din egen magkänsla. Jag vet att det tjatas om att det är bättre att kolla upp en gång för mycket än för lite, men ändå var det svårt åtminståne för mig att erkänna för mig själv att jag faktiskt var så pass orolig att jag ville att de skulle kolla upp hur det stod till en gång extra. Men om det känns som att nåt inte är som det ska, åk och kolla upp, oftast är det kanske inget men ibland är det som för oss, inte en dag för tidigt och nästa dag är det kanske för sent.

onsdag 24 maj 2017

En första dag på MÖCS

Efter att ha fått reda på ungefär vilken tid Noel skulle anlända till Kokkola i förmiddags så hoppade jag i bilen och åkte dit. Fick se avdelningen och rummet som Noel skulle bo i och efter en liten stund kom en bår med en kuvös på, och däri låg lilleman fastspänd för att inte halka omkring under färden. Ambulansturen hade gått riktigt bra och han hade sovit hela vägen!

Jag fick ett sånt bra första intyck av de nyföddas intensivavdelning i Kokkola! Moderna och fina utrymmen, och personalen verkade väldigt trevliga. Dessutom att få gratis mat på sjukhuset när jag är där - SÅ bra! Hade redan hunnit fasa för hur dyrt det kommer bli att köpa lunch varje dag men som ammande/pumpande mamma med barn på avdelningen får man lunch och/eller middag gratis varje dag!

Och så skönt att inte behöva bli trött i huvudet av att prata finska 24/7! Jag klarar mig nog helt bra på finska och har nog förstått allt de förklarat och berättat i Oulu men nog är det skönt ändå att få prata sitt modersmål. Jag fick träffa barnläkaren direkt jag kom dit i förmiddags också, och han kunde såklart inte lova nåt men enligt hans erfarenhet om allt går bra så skulle han gissa att vi kan åka hem om 3-5 veckor, och det känns ju ändå som väldigt snart, han hann ju redan vara 3 veckor i Oulu och det kändes typ som 1!


Ikväll for jag sen ut på en lite på 5km's promenad med Pendi efter att Oliver somnat. Skönt att kunna röra på sig igen och härligt med lite frisk luft då jag mest sitter inomhus om dagarna. Ska försöka göra det till en vana nu när jag ännu inte får träna desto mer, att få sätta musik i öronen och bara gå och rensa tankarna en stund!

måndag 22 maj 2017

Snart flyttar vi söderut

Det är konstigt hur fort dagarna går här fast man egentligen inte gör så mycket. När jag kommer till avdelningen ca 9 tiden på morgonen tar jag lillens temp, gör morgontvätt och byter blöja, och sen sitter vi och myser tills det är dags för mig att gå och äta lunch. Efter det sitter vi och myser några timmar till tills jag far och äter middag, och så myser vi igen tills jag far därifrån runt 20-21 tiden. Däremellan är det förstås lite blöjbyten och en läkarrond och en del mjölkpumpningar och sånt också, men mest sitter jag med en sovande liten kille i famnen. Idag har han fått ligga vid bröstet både morgon och kväll och han är så duktig! Man märker tydligt att han blir starkare och orkar både vara vaken och suga mer och längre!

De ringde till Kokkola idag och det kommer bli flytt på onsdagmorgon! Så otroligt skönt. Jag började gråta idag när en sköterska frågade vad första barnet heter så det ska bli skönt att inte behöva vara borta från Oliver många dagar i streck mer. Nu igen har jag varit borta rekordlång tid..


En läkare kom och pratade igenom flytten med mig idag, och han frågade på samma gång om jag fått reda på varför Noel var så liten då han föddes än, men det förblir ännu ett mysterium. Moderkakan var jätteliten och navelsträngen hade dåligt flöde och de är inskickade för analys men ännu har det inte kommit nåt svar. Navelsträngen var även 2 varv runt Noels hals men nån tydlig orsak till varför det blev som det blev och han slutade växa kan ingen se. Han har heller inte vad nån kan se nån sjukdom eller nåt sånt som skulle ha kunnat orsaka det. Såå att sånt.

Har inte tagit nån bild idag så ni får se en från i förrgår.

söndag 21 maj 2017

Fortsätter framåt

Idag for Sami hem tillbaka, vi bestämde redan i fredags att jag lämnar hit tills tisdag och tar då tåget hem, och så möter vi/jag upp Noel då han kommer till Kokkola på onsdag. Om det mot förmodan inte blir nån flytt så åker vi hit igen på torsdag, men det ser nog lovande ut med flytt såvida de inte har helt fullt i Kokkola..

Han har nu flyttats till ett rum med lite större prematurer då de behövde mer utrymme i intensivrummet åt sjukare bebisar och han var bäst i skick av de som fanns där. Första intrycket av det nya rummet var "neeej hur ska han överleva här!?!" Då det varken är lika modernt eller kliniskt rent (nog superrent ändå men jag har väl blivit lite skadad) men nu när man "bott int" sig lite så är det nog riktigt bra. Han har inte längre heller nån egen personal dygnet runt men de är nog extra uppmärksamma på honom ändå märker man. Han är den enda där som behöver vara i kuvös och kopplad till puls och saturationsmätare, de andra bebidarna där är uppemot 2-3kg så det är nog lite storleksskillnad. Det är betydligt mer trångt i nya rummet också då det är 4 bebisar + mammor på lika stor yta som det tidigare var 2 bebisar på..

Noel fortsätter att gå upp i vikt så duktigt! I morse stod vågen på 1200g exakt och det känns lite som en milstolpe! Det syns på honom att han växt och fått lite mer fylliga kinder och lår, fast han säkert ser superliten ut åt de som inte är vana att se honom. Han är nu 36,2cm lång.

Han får nu 17ml varannan timme genom sonden men vi sugtränar också varje dag. Idag satte de en tuttgrej på en spruta och så fick han själv suga ut mjölken ur sprutan, och 11ml for i ett huj! Sen nu på kvällen fick han också ligga vid bröstet men där snuttade han bara en liten stund o somnade sen sött. Han är nog så gosig denhär lillen vår ❤


torsdag 18 maj 2017

A day of firsts

Igår kom jag tillbaka hit till Uleåborg och ganska direkt blev det baddags för lilla Noel! Sköterskan sa att han egentligen nog är lite liten att bada ännu men att det är bra för huden då han haft lite röda ljumskar. Det blev ett snabbt bad för att han inte skulle hinna tappa så mycket värme, och inga värden hade sjunkit när han fick elektroderna tillbaka på sig så det är skönt att han klarade det så bra!
Efter att jag hade suttit med honom i famnen ett par timmar så märkte jag när jag satte tillbaka honom i kuvösen att han blev pigg och försökte sätta mitt finger i munnen hela tiden, så jag frågade sköterskan om hon kan hjälpa mig så vi får prova hur det går om han får prova amma. Sagt och gjort! Han orkade inte suga mer än 1-2 sekunder i gången vilket ju är förståerligt men fick flera gånger ändå bra tag så han fick testa på iallafall! Amningen gick ju så bra med Oliver så det vore nog kul om det skulle funka igen, men om det inte går är det helt okej också, mjölk har jag (så mycket att jag inte ska ta hit mer av det jag pumpar hemma då de har så mycket här i frysen redan heheh) och pump+flaska funkar nog lika bra fast det är mer omständigt med allt diskande o kokande.
På läkarronden idag var allt bra, och om allt fortsätter på samma bana blir det troligtvis flytt till Kokkola i mitten på nästa vecka! Så nu håller vi tummarna! :)

Nu ska jag gå tillbaka till sjukhuset och kvällsgosa med lillen en stund ❤

tisdag 16 maj 2017

På fel ställe var man än är

Två dagar har vi nu varit hemma och gett all uppmärksamhet åt vår lilla stora Oliver. Så stor, duktig och förståndig har han blivit och det tar så i hjärtat att behöva lämna honom igen. 

Imorse var vi o lekte skorpanparken och eftermiddagen har vi spenderat utomhus här hemma med favoritsysslorna, såga och spika!

Imorgonbitti skjutsar pappa upp mig till Uleåborg och så kommer Sami dit på fredag, och så stannar vi till söndag. Det är så delade känslor man har inom sig hela tiden då det alltid känns som att man är på rätt men ändå fel ställe. När jag är hemma känner jag mig hemsk som har en liten som ligger ensam (med personal runt sig hela tiden iofs men utan mamma) på intensiven i Oulu och när jag är där känner jag mig hemsk då jag vet att Oliver saknar mig här hemma. Nu i helgen vet jag åtminståne att Oliver kommer ha roligt hos mommo och moffa då en av hans favoritpersoner, moster "ii" är hemma från Åbo! 
Sen får vi hoppas att det inte behöver bli så många resor så långt norrut mer, om han kanske får flytta till Kokkola så småningom. Men självklart vill jag ändå att han ska stanna i Oulu så länge det behövs då han får den vården han behöver där.

Uppdateringarna vi fått om Noel via telefon de senaste dagarna nu är att allt fortfarande är på samma bana, han är stabil och mår bra men har lite pulsdippar emellanåt, (vilket jag alltid blir helt livrädd när han har o maskinen tjuter) men får alltid fixat det själv hittills. Han får 15ml mjölk varannan timme och magen funkar oftast av sig själv.

Mamma var hit med lite minikläder åt Noel ikväll som hon köpt. Åt Oliver hade jag en endaste body i storlek 50 och den hann vi aldrig ens använda! Dehär (stl 44 och 50) är ju ännu helt enorma åt Noel och det är så svårt att föreställa sig hur stor han kommer va när han kommer hem då man inte har nån aning om när det blir..


Om nån läsare haft prematurbebis, hur stor/lång var hen när ni fick åka hem tillsammans? 
Visst är det nån 2kg's gräns de brukar ha om allt annars är i skick eller hur är det?

söndag 14 maj 2017

En helg med den lilla

Nu är vi hemma igen och det tog lika sjukt i hjärtat att säga hejdå denhär gången också. Grät när jag kom ut från rummet och fastän det inte är många dagar tills jag får se honom igen så känns det så hemskt att inte få ha sin älskade lilla bebis med sig 24/7. 

Sami fick sjuk hals natten till lördan så han fick bara umgås med lillen i fredags, sen har han fått underhålla sig själv i patientlägenheten. Surt men bättre det än att riskera att Noel blir sjuk. Jag har suttit med honom på bröstet i timtal och till all lycka fortsätter han att göra framsteg. Mjölkportionerna har ökats till 14ml och vikten har ökat till 1130gram. Vi hamnade dock att väga honom tre gånger både igår och idag för att få fram nån trolig vikt så vet inte hur pålitliga de siffrorna är. De tog bort kanylen för några dagar sen så nu är det betydligt mindre sladdar att akta, jag har fått lära mig att lyfta honom själv till och från kuvösen - bröstet samt att göra morgontvätt och byta blöja själv, så man får känna sig delaktig i vården och lära känna honom lite mer.

En söt liten prins efter morgontvätten igår. Han är kladdig i håret p.g.a. limmet från tejperna som höll fast kanylen på huvudet.

Jag märker tydligt att mjölkproduktionen boostas när man är nära honom. Tyckte att det bara blev mindre och mindre för var dag som jag var hemma utan att fysiskt vara nära honom men nu är det på rade igen!


The mother och bild på "patienthotellet". Det är alltså ett vanligt höghus med några lägenheter som patienter/anhöriga får hyra. Minimala och inte speciellt fräscha men man överlever!

Oliver har haft det bra med fammon här hemma hos oss och ikväll hämtade jag hem Pendi som har varit o skötas från i torsdags förra veckan när vi plötsligt åkte in fram tills nu. Så skönt att veta att man har nån som kan ta henne dit hon är mer än välkommen och blir bortskämd med kärlek, och att det råkar vara hos syrrans pojkväns mamma är ju bara bäst.

Samis mamma hade med sig tårta när hon kom i torsdags och blommor har vi inte brist på