söndag 23 april 2017

Helg i jobbets tecken

Det blir en hel jobbhelg fast jag egentligen bara skulle ha kvällsskifte igår, så om ett par timmar drar jag iväg på ett till! Klarar ändå helt bra att jobba ännu tycker jag, började få lite sammandragningar mot kvällen igår men då som tur efter att det mesta jobbet redan var avklarat så man hade tid att sätta sig ner och ta det lite lugnare mellan varven. 

Förutom ikväll har jag sen bara 4 jobbskiften inskrivna till innan jag far på mammaledigt 20 maj, helt sjukt hur fort tiden gått!


Min mamma har semester hela inkommande vecka så på onsdag har vi bokat in Olli-mommodag så jag får vila upp mig ordentligt och bara ta det lugnt! Kan behövas såhär när det ändå närmar sig slutet med denhär preggokroppen känner jag. S är väldigt ofta borta nu dessutom när han jobbar heltid vid Snellmans + drar wodar vid boxen + tränar 2h 6 dagar i veckan, så jo, det ska bli skönt med en hel dag för mig själv! 

torsdag 20 april 2017

Du måste baka innan du dör

När vi var i Stockholm förra helgen passade jag på att snabbt smita in till Lagerhaus sålänge Oliver sov i vagnen. Det och Zara Baby var mina enda två shoppingmåsten under resan och jag kom inte tomhänt ut från varkendera av butikerna! 

Från Lagerhaus tog jag bl.a. hem denna bok, 101 Bröd du måste baka innan du dör.
Jag är som bekant urusel på allt som sker i kök men av nån anledning älskar jag ändå att läsa recept och fantisera om att nångång baka (och lyckas med) allt dedär goda man läser om.


Nåt annat som inte heller är nån rikshemlighet är att bröd är typ min basföda (jag är inte utnämnd till hushållets smörgåsmaster för inget) och det både inhandlas och förtärs en hel del av den varan här i huset. Vissa av recepten i boken lät dessutom väldigt enkla så idag när jag och Olliboy inte hade nåt att göra innan S kom från jobbet så slängde vi ihop en deg!


Och de blev riktigt bra! 

S hade varit via SnelluShop efter jobbet och köpt maletkött, så han slängde sen ihop biffar och så vips hade vi helt egengjorda hamburgare till middag dessutom!

Tidiga väckningar

Alltså VEM är det som har programmerat vår son att vakna och tvinga sin moder att stiga upp TRE MINUTER ÖVER SEX varje morgon? Va!?

Mornarna blir ju så evighetslånga när man vet att man inte får nån kontakt med omvärlden ännu på 2-3 timmar, alla andra sover och hjärnkontoret är så trögstartat så man får absolut inget vettigt gjort här hemma heller.

Mörkläggningsrullgardiner har vi i alla sovrum men för att komma till vårt sovrum när han vaknar måste Oliver gå genom vardagsrummet, och då märker han ju att det är ljust och morgon, och vägrar sen ens försöka somna om. -_- Huhhu segär ja bara!

Inatt sov jag själv dessutom jättedåligt, vaknade minst en gång i timmen och tittade på klockan. Säkert kroppen som börjar förbereda sig för vaknätter igen så småningom (int för att vi egentligen hadd just nå såna med O så hoppas int med denhär nya lilla heller).. Så för att inte riskera att somna vid nåns kaffebord föreslog jag utomhuslek på förmiddagen, och fick som tur lockat Carro och tjejerna med oss ut i snålblåsten!

onsdag 19 april 2017

Fösterrörelser i vecka 31

Alltså nu måste jag nog lite skriva av mig angående dethär då jag redan gått och funderat och känt efter i flera dagar. Det jag pratar om är fosterrörelser, eller bristen på dem kanske?

Hur mycket rörelser borde man känna under dessa veckor (är idag i v. 30+0), och när borde man egentligen kontakta rdg för att åka o kolla upp om allt är normalt?

Jag känner ju egentligen aldrig sånadär typiska sparkar som jag gjorde förra gången, Sami har ännu inte känt sparkar på utsidan av magen och det gör jag ytterst sällan själv heller fastän jag ligger och känner efter. Mest är det bara som ett litet fladder riktigt riktigt lågt ner i bäckenet typ, och det är nog inte många gånger per dag som jag ens reagerar på nån rörelse alls. På senaste kontrollen konstaterades det nog att bebisen ligger lågt och jag nämnde nog om rörelserna då redan också, men nu tycker man ju ändå att den måste börja bli så stor att det ändå nångång skulle kännas nån rörelse högre upp? Egentligen känns det som mest av om jag sitter i bilen och har bältet på, då kan det kännas just där bältet sitter att det spänner och trycker ut, men vet egentligen inte riktigt om det är en sammandragning eller faktiskt bebisen som trycker på?

Förra gången hade jag dessutom livmodern på framsidan och nu har jag på baksidan, så då tycker man väl egentligen att jag lättare borde känna sparkar denhär gången än förra?

Emellanåt känner jag mig bara överdrivet nojig men å andra sidan skulle det ju kännas hemskt om det sen skulle visa sig vara nåt fel och man skulle ha kunnat göra nåt bara man kollat upp det tidigare.

Har ni haft väldigt olika rörelsemönster vid olika graviditeter eller har de varit liknande?

Det är ju förstås två helt olika individer man har i magen så man ska väl egentligen kanske inte jämföra för mycket, men nog blir det ju lite att man gör det ändå när man minns och läser (älskar att ha förra grav. dokumenterad i bloggen) om hur det var förra gången.


Nåja, ska försöka tänka på det och känna under kvällen och om inte annat än för att få lugnat nerverna borde man kanske ringa rdg imorgon så man slipper och lyssna på hjärtljuden en extra gång för att försäkra sig om att allt är okej.

Hälsn. övernojig preggomama

tisdag 18 april 2017

Avslappning inför förlossning #2

Under denhär kommande förlossningen kommer jag som jag sagt tidigare att försöka klara mig utan epidural, vilket jag mer än gärna tog emot förra gången. Förlossningen slutade ju nog ändå helt bra, Oliver kom ju ut till slut men det drog ju ut väldigt på tiden (totalt över 30h), och jag tror kanske att det inte skulle ha tagit fullt så många timmar om inte epiduralen skulle ha stannat av hela förlossningen där under dendär onsdagsmorgonen när jag redan var flera cm öppen.

Dessutom kände jag inte av krystvärkarna och hade ingen aning om när jag skulle krysta och när jag skulle vila. Det är kanske främst det jag skulle vilja få känna och uppleva under denhär förlossningen, att man känner att kroppen jobbar på och att man är "ett" med sig själv, inte har en bortdomnad nederkropp som man knappt vet att man sitter ihop med heller. Jag kan nog tänka mig nån annan form av medicinsk smärtlindring sen i slutskedet men just epidural väljer jag nog bort denhär gången.

Förra gången använde jag under värkarbetet före vi sluppit in i förlossningssalen, profylaxandning och att räkna till 10 i huvudet, om och om igen (hade sett nånstans att man kan klara vilken smärta som helst i 10sek eller nåt sånt, så det blev som ett mantra). Det gick väl nog helt okej ändå men jag blev väldigt spänd i kroppen och började typ krampa under värkarna ibland, vilket jag gärna skulle försöka undvika nästa gång då det var en oerhört obehaglig känsla och S har ärligt talat fått lite trauma från förlossningen då han inte kunde annat än att sitta och se på då jag ville inte ha nån som helst beröring eller hjälp av honom.

Nu har jag istället hört och läst lite mer om dyktekniken som jag tycker låter intressant och tror att jag ska testa på! Den innebär mer att man typ går in i sig själv, känner smärtan men samtidigt helt slappnar av och låter kroppen jobba på, en värk i taget.

Så ja, avslappning är A och O i dyktekniken (t.ex här kan ni läsa mer om ni vill) och jag känner att jag nog borde träna lite på just avslappningsövningar så att man kanske har det lite i ryggen sen när det faktiskt är dags. Det skadar ju inte heller att varva ner lite extra på kvällen innan man somnar, när man varit i gång hela dagen med ljud och stoj, så win-win på den. 

Så nu undrar jag om nån har tips på några bra avslappningsövningar man kan lyssna på? Jag tycker att jag hittar så dåligt när jag försökt leta lite på nätet men kanske jag bara letar fel eller nåt. 

Och är det nån annan som testat på just dyktekniken under förlossningen, vad tyckte ni isåfall, vad var svårt/lätt och vad ska man komma ihåg att tänka på?


Nöjd bedövad preggolady under förlossningen, tur att man inte visste att det skulle ta halva dagen än före han var ute!

På vift

Sami har idag varit sista dagen hemma som pappaledig med ledigheten han fick ta ut för Oliver, så nästa gång han är ledig på vardagarna är det för att vi nyss har fått en till liten kille till familjen! Sjukt!

Idag har vi spenderat förmiddagen på öppna dagklubben, och sen har jag rajttat runt byji resten av dagen. 
Körde först syrran till tåget i Kokkola och passade på att köpa en ny bh som dessa bazookas ryms in i, det har nämligen varit rätt överfullt i bysthållarna jag köpte när jag var som störst under förra graviditeten. Skönt att man inte är såhär välutrustad i normala fall säger jag bara!

Sen hann jag bara hem en sväng och leka på gården med Oliver sålänge Sami lagade mat (här i huset är det pappan som kockar 98%  av tiden) och sen for jag iväg för att plaska på preggosim. 


Efter det rattade jag bilen mot Larsmo för att catcha up och gå husesyn hos min barndomsvän Ida som köpt hus nära min fammo och faffa! Oj jag blir så renoveringssugen när man ser att andra håller på fixar! 
Nå, snart har snön smält och man får börja ta tag i trädgården!

måndag 17 april 2017

En måndag i solsken

Måndagen drog snabbt förbi fastän vi egentligen inte har gjort så mycket!

Mostern Nathalie (eller "ii" som Oliver kallar henne) kom hit redan från förmiddagen och efter att ha väntat på att Oliver skulle vakna från sin ovanligt långa tupplur tog vi en kaffe vid Carros, och hoppade sen i bilen och for till Larsmo på köttbullsmiddag hos mommo!


Så härligt när solen skiner på dagarna och redan har smält bort snön som föll senaste natten, nu börjar det faktiskt kännas som vår på riktigt! Tittar man riktigt noga i blombänkarna har det åtminståne i mina börjat komma upp lite blomskott till och med!

I mammas orangeri som de byggde förra sommaren lyste solen in så fint på den 100år gamla träsoffan de har där.


Lite snö fanns det ännu kvar på mommo och moffas gård, så det är att passa på att ta ut det sista av snökastandet tyckte Oliver!


Fina Frida som också njöt av solskenet.