Onödigt nödvändigt

Idag på eftermiddagen (Oliver och jag var o plaskade från morgonen istället, vaknar man kl 6 behöver man inte ens ha bråttom för att infinna sig på simhallen redan kl 9) hade vi riktigt jäkla tråkigt hela familjen.. Känns ibland som att det typ bara är vi som har såna dagar? När ingen riktigt orkar hitta på nåt och man bara är allmänt tråkiga och hemmaslöa och smågnälliga. Verkar som att andra helt carpe diem'ar och passar på att utforska och äventyra och umgås hela familjen eller nåt alltid.

Jag gick på bio ensam jag.

Först kände jag mig jättesämst och hade dåligt samvete över att jag inte umgås med familjen när jag kan. Övervägde att gå en snabb loppisrunda istället och sen åka hem, fast jag väldigt gärna ville se filmen jag skulle på (Sameblod - absolut sevärd!). Känns som att jag har mer "rätt" att vara borta hemifrån om jag faktiskt gör nåt, typ går på loppis, tränar eller ens far på kaffe med kompisar, för det kan man ju ändå skylla på att är för att gödsla sina sociala relationer, vilket ju är typ livsviktigt.

Men att sitta ensam (vi var typ 6 pers i salongen totalt, jätteskönt!) och stirra på en stor skärm framför sig, tyst och fysiskt stillsamt, det måste väl vara något av det mest onödiga man kan lägga två timmar på. 

Men just idag var det det som jag både behövde men framför allt ville sätta två timmar på. 
So sue me.